stucklikeglue

Jag vill bara bränna upp de här invärtes listorna med påtryckningar utifrån.
Mest av allt vill jag radera all sorts samhörighet och vara ett fristående kapitel.
Ingen bakgrund, inget arv. Inga skuldkänslor och inga aggressioner.
Bara tystnad, lugn och ro.
Jag vill inte höra gener jag hatar skrika från botten av mitt dna. Om jag har någons näsa krossar jag den hellre.
Förmodligen måste jag fysiskt fräta sönder mig för att faktiskt vara just ansiktslös.
Och det är inget jag har lust med.
Jag försöker rymma, men de hittar mig alltid. Det är den här stämpeln jag aldrig lyckas tvätta bort som avslöjar mig.

Jag har glitter på ögonlocken och statisk elektricitet under skorna,
och baby jag ser dig bakom rökridån.
Mina muskler rycker till electrobeats.
Folk säger att det är fel att förlora sig själv på dansgolv men det enda jag vill
är att dricka vodka från gropen vid ditt nyckelben.

Jag önskar att det fanns ett forum för mina nojor så att jag slapp ge uttryck för dem genom att hälla ut maten i diskhon. Jag ser tvålbubblor på allt jag ska äta. Vill inte förgiftas eller tappa smaksinne.
Sätter på musik, byter ut egna tankar mot andras och förstår precis deras synsätt men kan inte få ner mina. Man kan rulla vidare i samma smutsiga lakan i flera veckor innan man känner stanken av ensamhet. Det spelar ingen roll hur många du släpar hem under influenser av gifter du så frivilligt sväljer,
det är fortfarande bara din tandborste i den där muggen. Min mjölk var sur så jag hällde ut den och tänkte på alla näringsämnen jag gick miste om. Byt ut ordet 'mjölk' mot galla och 'näringsämnen' mot kärlekar.