stucklikeglue

Jag tycker lika mycket om när du biter mig i nacken som när du stryker luggen ur mitt ansikte.
Du är både mörka fantasier och pannkaksfrukostar.

Åh. Hjärtat gör mig varse om dess existens igen, och knackar extra hårt på revbenen. Jag måste få släppa ut det snart. Och just nu drömmer jag om London och inte New York. Just nu vill jag vända minuter och bläddra i dagarna som inte har varit än. Och får jag spendera varje timme fram till april mellan dina lakan? Får jag vara helt tyst och bara skrapa med fingret på kudden när jag vill att du ska komma närmare?

Jag har svårt att svälja för den här klumpen av längtan, rastlöshet och smågodis i halsen.
Portobello Road skulle säkert rensa min luftvägar.


bild

Det är sant som de sjunger att det aldrig räcker till. Man gräver och gräver tills solen är helt skymd av vägdamm och ändå pausförandetag står du där med inget annat än ditt eget saliv på kinden och en mani lysandes i ögonen. Tro mig, jag har provat att skrika ut allt till vem som helst som orkat lyssna. Jag har hållit så hårt i broräcken att jag trodde att mina knogar skulle bryta ut genom huden. Inget av den skiten fungerar.
Du bär alltid dina synder på utsidan. Alla du sårat går på led efter dig och viskar till varandra om hur du trampar snett med högerfoten. Den enda vägen till totalt lugn är att slänga i handbromsen nästa gång du lägger dig ned.
Fast inte ens då kommer du undan, för din jävla materia har spridit sig halvvägs runt jorden. Ditt dna finns på hans fucking läppar i resten av hans liv också.
Och hur ska du lösa just det problemet?

Regnet slog hårdare än någonsin på mig förra året. Min telefon var så tyst att det väckte mig fyra gånger varje natt.

Vad jag gör?
Romantiserar över mitt skitiga hår, min hy som blir värre för var dag och det mystiska strecket på min hals.
Mitt ansikte blir alltid gråblekt i februari; mina ögon blir bara djupare.

Om jag säger att jag försöker hjärntvätta mig själv, skulle du tro att jag var galen då?
Jag vill inte sitta i lådan de skrivit mitt namn på. Vill inte svälja vad de steker och trär på gafflar åt mig.
Mina tankar kommer att förgiftas om jag fortsätter att tugga på betet, jag känner hur arseniken sipprar ur mig ibland.
Medvetenheten är det första som lämnar dig. Snälla säg att du känner mina avtryck bränna på din hud.