stucklikeglue

Mr. Skinner räddar mig alltid,
från mina stora tankar. För jag väver ut och spinner vidare och glömmer
asfalten, balkongerna, och glassplittret de aldrig sopar upp.

Jag vill inte drömma om dig, vill inte
tänka på hur det skulle kunna vara om du gjorde rätt och
jag ändrade på det som är fel.

Så han plockar ner mig och
säger att det inte finns några ursäkter.
Jag kastade upp skiten i luften
och öppnade munnen.

Så det här är livet jag måste acceptera?
Fine,  jag har kängor att krossa illusionerna med nuförtiden.