Långsamt vecklar jag ut knogarna; det här kommer att gå av stapeln med tvivelaktigt resultat. Jag som alltid låtit käken glappa, tungan rulla och fingrarna leva lite som de vill (som barn till bohemer) har nu svårt att få ut det jag nästan inte tänker på. Det bor bara en känsla i mig nu. Den är som ett ångmoln, som en hårspraykaskad, som ett barns teckning. Visst döper jag den inför honom, jag skulle aldrig kunna låta bli, men jag vill inte skvallra här.
Mina ord förtvinar. Älskling du stjäl min poesi.
Där jag tidigare hade plats för feltolkade minnen och historier om cykelturer finns bara en längtan efter att få stanna kvar nära honom när klockan ringer halv sju på morgonen. Sträcka ut natten så att den är fyrtioåtta timmar lång och bara andas in oss.
Mina ord förtvinar. Älskling du stjäl min poesi.
Där jag tidigare hade plats för feltolkade minnen och historier om cykelturer finns bara en längtan efter att få stanna kvar nära honom när klockan ringer halv sju på morgonen. Sträcka ut natten så att den är fyrtioåtta timmar lång och bara andas in oss.
två stavelser
Du är BBQ-sås och maräng. Kladdsmuligt på min haka, och min täckmantel har jag tappat någonstans i din trappuppgång. Jag kallar din hud 'hemma' och ditt namn för 'älskade'. Det här är ingen krigsföring, det är hjältetdåd och parader.
