stucklikeglue

Jag skriver inte för någon längre. Jag gör inte några utspel.
Jag antecknar stillsamt vardagens skeenden och försöker sätta en twist på små saker. Ingen vilar ögonen på det.
Ingen popularitet finns att vinna.

Jag har slut på ilskan som drev mig. Slut på hjärtesorg och och avbitna naglar.
Jag har kärlek. Jag har ett lyckligt inre. Och max 432 personer i landet vill läsa om det.
Ingen av dem hittar hit för
jag gör inte reklam.

Jag dras alltid till det som är fel. Alltid till disken med förädlade köttprodukter, alltid till sockerstinna efterrätter med tveksamt innehåll. Därför biter jag av din mening fastän jag inte vill. Därför lägger jag mina ord ovanpå dina ibland. Jag får ont när jag gör det men lyckas inte hejda mig själv.
Precis som att varmkorv gör mig illamående men mätt samtidigt.
Hur kan jag jämföra oss med charkprodukter?

Du är ju min eviga fräschör.