stucklikeglue

Huvudet mört av tankar.
Revebenen krossade av tigerklor.
Innanför dem svallar allt jag ångrar över, och att hålla tillbaka det är nästan lika svårt som att lägga korten på bordet. Inse att jag sagt för lite och avslöjat mer än jag borde.
Han kommunicerar inte som jag. Knappt alls.
Utom på natten när hans sinnesklåda håller honom vaken och min får mig att vifta på svansen.
Som om jag vore kär. Som OM!
Jag kan inte ens se klart.
Hjärtat slår tveksamt. Splittrat.
Händerna söker hans. Blicken söker golvet
och tungan förblir amputerad.
Ögonblick på repeat.
Hela jag mjuk av känslor.
Revbenen krossade av sneakers.