stripes
Huvudet mört av tankar.
Revebenen krossade av tigerklor.
Innanför dem svallar allt jag ångrar över, och att hålla tillbaka det är nästan lika svårt som att lägga korten på bordet. Inse att jag sagt för lite och avslöjat mer än jag borde.
Han kommunicerar inte som jag. Knappt alls.
Utom på natten när hans sinnesklåda håller honom vaken och min får mig att vifta på svansen.
Som om jag vore kär. Som OM!
Jag kan inte ens se klart.
Hjärtat slår tveksamt. Splittrat.
Händerna söker hans. Blicken söker golvet
och tungan förblir amputerad.
Ögonblick på repeat.
Hela jag mjuk av känslor.
Revbenen krossade av sneakers.
Revebenen krossade av tigerklor.
Innanför dem svallar allt jag ångrar över, och att hålla tillbaka det är nästan lika svårt som att lägga korten på bordet. Inse att jag sagt för lite och avslöjat mer än jag borde.
Han kommunicerar inte som jag. Knappt alls.
Utom på natten när hans sinnesklåda håller honom vaken och min får mig att vifta på svansen.
Som om jag vore kär. Som OM!
Jag kan inte ens se klart.
Hjärtat slår tveksamt. Splittrat.
Händerna söker hans. Blicken söker golvet
och tungan förblir amputerad.
Ögonblick på repeat.
Hela jag mjuk av känslor.
Revbenen krossade av sneakers.
white noise
Dammsugarljud eller myrornas krig gör detsamma, poängen ligger i bruset. Jag släpper c-vitamin i vattenglas och håller upp det mot örat. Ställer in radion på tomma frekvenser och låter den spela några sekunder.
Som avbrott mot min konstanta tankegång. Jag dagdrömmer tills jag mår illa, men slutar inte för det.
Det är där han är min. Det är där jag regisserar min egen sanning.
Som avbrott mot min konstanta tankegång. Jag dagdrömmer tills jag mår illa, men slutar inte för det.
Det är där han är min. Det är där jag regisserar min egen sanning.
Head-Line
Honey jag behöver din hårdhet.
Behöver dina händer runt min midja.
Behöver dina axlar som pressar ned mot mina och naglar fast mig mot glasdörren sådär igen.
Det är en sysslolös förmiddag och man kan inte låta bli att minnas den sjuttonde maj tjugohundraåtta när du kysste mig in public för första gången och folk jag känner såg oss på bussen på väg hem till dig.
Det tuggar sig fast i min hjärna. Snart har det slagit ut balanssystemet, talförmågan och närtidsminnet. Att tänka på andra kittlar inte ens längre.
Att tänka på dig känns som att få sina knäskålar krossade och få head av Mick Jagger 1969. Samtidigt.
