stucklikeglue

Jag försvinner i bilder från ett par månader tillbaka. När jag bara klev i skorna utan att först sätta på mig strumpor. När jag bara drog fingrarna genom håret på morgonen, hoppade på cykeln och åkte dit alla andra var.
Eftermiddagar när hans trumslag inte kändes malplacerade i mina hörlurar. Måste musik vara så säsongsbetonad?
När vi fick dagarna att vibrera och nätterna att gunga. Vänner och kumpaner, kommer ni ihåg bryggorna, vägkanterna, cykelbanorna, balkongerna och kravallstaketen? Vem placerade det här mörkret i mina hörn?
Jag tänder värmeljus överallt men de får mig inte att kisa, stampar jag på asfalten nu så är det för att få bort leran från kängorna.