kravmärkt

Jag vill bara bränna upp de här invärtes listorna med påtryckningar utifrån.
Mest av allt vill jag radera all sorts samhörighet och vara ett fristående kapitel.
Ingen bakgrund, inget arv. Inga skuldkänslor och inga aggressioner.
Bara tystnad, lugn och ro.
Jag vill inte höra gener jag hatar skrika från botten av mitt dna. Om jag har någons näsa krossar jag den hellre.
Förmodligen måste jag fysiskt fräta sönder mig för att faktiskt vara just ansiktslös.
Och det är inget jag har lust med.
Jag försöker rymma, men de hittar mig alltid. Det är den här stämpeln jag aldrig lyckas tvätta bort som avslöjar mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0