stucklikeglue

Honey jag behöver din hårdhet.
Behöver dina händer runt min midja.
Behöver dina axlar som pressar ned mot mina och naglar fast mig mot glasdörren sådär igen.

Det är en sysslolös förmiddag och man kan inte låta bli att minnas den sjuttonde maj tjugohundraåtta när du kysste mig in public för första gången och folk jag känner såg oss på bussen på väg hem till dig.

Det tuggar sig fast i min hjärna. Snart har det slagit ut balanssystemet, talförmågan och närtidsminnet. Att tänka på andra kittlar inte ens längre.
Att tänka på dig känns som att få sina knäskålar krossade och få head av Mick Jagger 1969. Samtidigt.