calenderboys

September och luften luktar skolväska, lera, solsken som bara nästan värmer och hydrauliken från bussbromsar. Jag förknippar alltid månader med personer, ansikten, röster. De har sin egen karaktär precis som näsor eller knäskålar.
September tillhör inte han med starka armar som försvann. Inte heller den godhjärtade med världens mest ärliga bruna ögon. September är inte någon av dem som aldrig såg mig, som aldrig ville se.
September har axellångt hår, konstnärshänder och dunmjuka läppar. September säger alltid vad han tycker men aldrig vad han tänker. Cykelturer till hans gata, mötas vid busshållplatsen i mörkret, min gröna jacka och jag hade alltid höga skor då. September är thai-mat och rödvin. Mina finaste trosor och hångel i badrummet precis när man borstat tänderna. Snuskiga sms och längtan på eftermiddagarna.
Vackra saker som är, sedan länge, borta. Jag vänder ögonen inåt och ler.

Kommentarer
Postat av: Vad gör du?

Tar du folks texter utan att berätta att det är någon annans? Vad fan är det för stil?

2009-09-27 @ 13:41:27
Postat av: Anna

Det här texter rakt ur mitt anteckningsblock. Jag kan inte tänka mig att den har synts någon annan stans. Vad fan kör du för stil som anklagar folk utan grund?

2009-09-28 @ 08:48:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0