stucklikeglue

För första gången inspirerad i dagsljus fick jag lusten att visa dig en miljon saker och platser. Du behöver förstå mig. Jag behöver veta sköra saker om dig för att kunna sluta mina ögon med fullt förtroende.
Förtroende för att du inte ska krossa mig när jag vänder andra kinden till.

Där på gräsplanerna nära stallet, mitt emellan två skogspartier, vore en perfekt plats att lemlästa dig så mjukt som bara jag kan. Där ser du hela min barndom, alla mina växvärksår och platsen på himlen där månen syns på dagen. Där kan du känna mina fjortonåriga tårar fräta som syra på dagbokspapper och på insidan av ögonlock.

Kan du förstå mitt behov av att visa min splittrade personlighet innan jag visar mina nakna lår? Hör du när mina fingrar skriker efter att få veta vad som skrämmer dig? Jag vill genomträngas av total ärlighet innan något annat tränger in i mig. Det finns för många lögner mellan mig och mig själv som det är, för mycket som jag har tvingat ner i byrålådor eller word-dokument.
Det finns för många lögner mellan kvinnor och män. Du och jag behöver inte göda några andra fantasier än våra egna.

Jag vet att det fortfarande finns honung att hämta i ditt tandkött. Jag kände lukten av den när du sov.