och jag känner mig precis som du

Vi kan vänta på bussen tillsammans utan att säga ett ord till varandra. Jag vet inte vart du ska och jag vill inte veta för den delen. Främling, du angår inte mig. Du skrapar med din nya sko i asfalten som om du skulle hitta guld här bara du letade tillräckligt noga. Din väska innehåller säkert gymnasieböcker. Du anstränger dig verkligen för att inte titta direkt på mig men jag ser i periferin hur du inte kan låta bli. Du mäter och granskar. Jag hör musiken från dina hörlurar men jag känner inte igen låten. Två flickor med sju år som skiljer dem åt. Vart tar du vägen ikväll? Vad gör man på dina håll och kanter? Jag vill fråga om du tycker att jag är gammal, men så gör man ju inte. Jag hör hur det klirrar från din alldeles för stora väska. Du kommer att åka på barnbiljett. Jag lurar ingen med sånt längre.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0